Frånös historia

Obs! Denna sida är under uppbyggnad.

Frånös huvudgata. Okänd fotograf

Frånö är en gammal boplats. Sedan urminnes tider faktiskt. I Frånö finns några av Ångermanlands största gravhögar med tillhörande sägner. Det sägs att namnet bakom vår bygd (Gudmundrå) kommer från Gudmund, som är gravsatt i den så kallade Gudmundshögen i Frånö. Han ska enligt sägnen ha varit en storman (dvs en mäktig man under vikingaperioden) och som ska ha grundat flera byar längs Ångermanälvens sydsida. Gravhögarna är sannolikt uppförda mellan kristi födelse och år 550. Den största är 30 meter i diameter och har en höjd av 4,5 meter. Det finns skäl nog att anta att platsen kring Frånö varit en handelsplats då man funnit barlastflinta, pilspetsar och annat från den här tiden.

Förr var Frånö en egen tätort som hyste en lokal arbetsmarknad inklusive en celluosafabrik som anlades 1895 intill Frånö sågverk, som var ett av många sågverk längs med Ångermanälven vid den här tiden. Produktionen på fabriken stannade inte av förrän 1969.

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet så växte befolkningen i takt med att fler och fler flyttade till Ångermanland för alla de arbetstillfällen som fanns i trakterna. Samtidigt som fler flyttade till Frånö så växte behovet av allt som en modern ort behöver. I Frånö har vi haft allt från Konsumbutik, kötthandlare, tågstation, postkontor, taxi, bensinmack, frisör och en rad andra mindre verksamheter. Idag finns nästan ingenting av detta kvar. Frånö var ursprungligen ett brukssamhälle som växt fram i anslutning till sågverket och fabriken men är idag ett område präglat av villor, många väldigt gamla och vackra och med olika småföretag.

Tågstationen i Frånö. Foto: J. E Nahlin

Länge var Frånö känt som ett av de större, för att inte påstå – det största, nöjescentret i Ådalen. I Frånö låg en biograf som öppnade redan 1917 och det var ofta danser på den stora danspaviljongen, uppträdanden och andra arrangemang som lockade många människor till Frånö.

På den här tiden var cykeln det vanligaste transportmedlet då väldigt få ägde en bil, så det stod långa rader med cyklar längs med Folkets hus.

Något som däremot finns kvar är Frånö Folkets hus, som är ett Sveriges äldsta Folkets hus. Det invigdes i mars 1905 och medan invigningsfesten var i full gång med dans och musik så dinglade snöflingor ner över de dansande paren. Det berodde på att taket inte helt var på plats vid det tillfället. Genom åren har Folkets Hus varit en naturlig samlingsplats för de boende med omnejd och den folksamling som spelat störst roll i historien var den som ägde rum den 14 maj 1931. Då utlystes ett protestmöte mot strejkbrytarna som arbetade nere i Lunde och det kom så många människor att de inte fick plats inne i huset, så själva mötet hölls faktiskt utanför. Arbetarna tog beslut om att tåga ner till Lunde och vad som hände där har gått till historien som Ådalshändelserna.

Frånö Sulfatfabrik. Okänd fotograf

Det rekommenderas att som besökare, med fördel sommartid, att gå den gamla demonstrationsvägen och börja i Frånö där man kan läsa om protestmötet. Vägen är skyltad ned till Lunde och med informationstavlor längs med vägen. Så gott som årligen uppmärksammar Folkets hus Ådalshändelserna på olika sätt.

Frånö har, liksom stora delar av landsbygden i övrigt, tappat befolkning stadigt under flera decennier. Jämförelsevis bodde det 1950 1622 personer i Frånö, medan det år 2010 bodde endast 640.

Sedan 2015 är inte Frånö en egen tätort utan ingår nu i Kramfors.